Blog Image

klokbabbel

Lisa Toffts Ateljé

Välkomna in i min ateljé. Min verklighet ligger i Skåne. På Kivik på Österlen. Här jobbar jag hela året med min butik irl, min webbutik, och mina alla återförsäljare. Jag skriver, ritar, gör smycken i silver och emellanåt ställer jag mig upp och pratar.

Är det ute med bloggar?

klokbabbel Posted on Mon, March 05, 2018 09:20:26

Det är ju länge sen nu, de där dagarna som började med att jag tittade runt på mina vanliga favoritbloggar. Jag saknar det ibland.
Bloggarna har tagits över av Instagram, ett snabbare och lättare sätt tror jag. Inte så mycket läsa, inte så mycket åsikter.
Jag ska känna efter… jag kanske känner för att ta upp den här sortens skrivande igen.



Ett ord

klokbabbel Posted on Tue, February 18, 2014 10:58:00

Jag tänker på när fel ord används.

Jag tror det var i Södra Sudan Jan Eliasson lyckades rädda människor som hamnat i skottlinjen mellan de stridande sidorna. Man behövde eld upphör för att rädda alla dessa oskyldiga men ingen av parterna ville förhandla. I en situation som gällde livet på dessa människor lyckades man rädda dem genom att uppfinna ett nytt ord. Man slutade använda orden eld upphör och döpte om det hela till humanitär korridor.
Språkets makt.
Just nu är jag frustrerad på grund av ordet feminism. Själv är jag feminist i ordets alla goda och dåliga bemärkelser. Jag är feminist i vartenda andetag. Självklart. Därför att jag är människa. Så enkelt är det. Jag menar, man kan väl inte vara människa och tycka att olika människor har olika värde?
Det är bara det att vi kan inte använda ordet feminist längre. Vi kommer ingen vart, det blir bara en massa tjat om vad själva ordet betyder. Och huruvida man rakar sig under armarna eller inte – det är ju så dumt att jag vet inte vad.
Det rätta ordet är RÄTTVISA.
Feminismen skulle heta “Alla är lika fina punkt slut” i stället. Eventuellt med tillägget “Alla är lika fina punkt slut håll käften” Feminism är samma slags kamp för rättvisa som antirasism och all annan kamp för solidaritet.
Risken är annars att vi inte kommer någonstans alls. Vi kommer få en massa märkliga avhoppare som stoltserar med att -Jag är verkligen ingen femisist längre, eller -Har feminsismen gått vilse, eller -Har feminismen gått för långt? (den dummaste frågan av alla om man använder ordet rättvisa i stället)



Nej nej nej!

klokbabbel Posted on Thu, July 18, 2013 14:49:16

Jag har aldrig lärt mig att stå på händer.
Jag minns somrarna när man var liten och alla tjejer tränade och tränade på att hjula och på att stå på händerna. Det kändes som det bara var jag som aldrig lärde mig. Det var helt omöjligt, jag fick inte balans och jag vågade aldrig ta i så mycket att jag riskerade falla över. Så det blev inget hjulande heller.
Jag bara stod där och gapade när de andra gjorde fantastiska konster.
Det kan jag ta igen nu.
För jag kan en konst som jag är tämligen ensam om.
Jag kan säga nej.
Det verkar vara den största utmaningen som finns för oss nu för tiden. Jag misstänker att skurken i dramat är vår förmåga att se oss själva utifrån. Vi tänker lite mycket på hur andra uppfattar oss. Inget fel i det egentligen, det gör oss ju även trevliga och omtänksamma men handen på hjärtat visst uppskattar vi lite uppriktighet från människor runt omkring oss.
Jag har lite övningsfraser här att bjuda på, säg efter mig:
-Nej, vi tänkte vara ensamma i stugan i år. Vi kan väl träffas efter semestern i stället?
-Ja! Kom gärna och hälsa på oss på landet men vi turas om att laga mat.
eller:
eller till telefonförsäljaren (redan när du hör den låtsastrevligarösten):
-Jag kommer att säga nej, hej då!
När jag säger ett glatt och trevligt NEJ i telefonen står där en imponerat gapande mun bredvid mig. -Att du bara kan!



Gammalt hantvert och nytt internet

klokbabbel Posted on Mon, January 07, 2013 10:45:16

Någon gång är jag ute och reser. Någon enstaka gång har jag rest riktigt långt bort, till platser där man på många sätt lever på ett sätt som man gjorde i Sverige i ett “förr-i-tiden”. Då är det så härligt att vara utbildad silversmed. Ja, alla traditionella hantverk är så fint att kunna då. Jag kan titta in hos en silver- guld- eller järnsmed och genast veta vad de håller på med och någorlunda hur det går till. det kan också vara så att smeden genast ser på min blick att jag vet något om hur det går till. Vi hantverkare är bra på att känna igen kollegor på väldigt små detaljer. Kanske känner vi igen varandras händer.

Jag älskar det här gamla hantverkskunnandet. Jag är väldigt förtjust i att arbeta med få verktyg. Det finns en oslagbar frihet i att veta hur lite jag behöver för att arbeta.

Vilken rolig kontrast då, att jag också älskar att jobba med dator!

Jag är en sucker för nya blanka saker med internet-uppkoppling. Jag provar en massa nya appar hela tiden. Jag går in på konstiga sociala nätverk, går ur de allra flesta. jag säljer på nätet och jag köper på nätet. Över hela världen.

För mig har det hela hänt i tre stora steg.

Det första hänger ihop med Apple. Vilken tur jag hade som råkade börja arbeta med en apple-dator. Det fina var ju att Apple ändrade utseendet och arbetssättet till att passa användarna. Man behövde alltså inte vara utbildad injengör för att använda en dator. Så sympatiskt, man slapp känna sig korkad med andra ord.

Den andra insikten kom med internet. Helt plötsligt visade det sig hur lika vi är varandra, vi människor på jorden. Det bevisades ju av humorn, eller hur? Det första vi gjorde när vi kunde kommunicera med varandra var ju att vidarebefodra vitsar och historier. Visst är det underbart!

Ja, den tredje steget är så klart demokratin. Jag vet helt plötsligt att jag kan nå fram. Jag kan nå ut. I det stora och i det lilla är känslan av att ha möjligheten fantastisk.

Sådant här tänker jag på när jag sitter vid min bänk och sågar. En annan sak med ett hantverksyrke är att man får så mycket tid att tänka. När man jobbar med ett mekaniskt skapande arbete går tankarna så bra. Man blir lugn och fin och tänker på stort och litet.

Jag har alltid tyckt att det är konstigt att inte fler murare blir poeter.



Sockerdoft

klokbabbel Posted on Tue, December 18, 2012 09:44:53

Vad jag är förtjust i året!

Jag gillar verkligen årets förändringar.

Nu har jag köpt en ny almanacka för 2013 och jag känner att nästa år – då ska det bli ordning!

Precis den känslan dyker upp varje gång jag köper en almanacka i tid. Så här års. Jag bara längtar efter att sätta tänderna i den och skriva skriva skriva upp alla viktiga saker med små prydliga bokstäver.

Det är dock bara en av årets alla ritualer. Den känslan.

Man talar ibland om tidsanda. Tidsandan som var på ett särskilt sätt på trettiotalet till exempel. Man säger att vi kan inte förstå det som hände då därför att tidsandan var på ett så annat sätt då än nu. Det är säkert sant. Mycket sant. Men tidsanda finns också i kortare perspektiv. Just nu är det en vecka kvar till julafton och jag älskar silkespapper och gammaldaxa tomte-dekorationer. Jag längtar efter att ta in granen och koka en massa mat och godis så dofterna blandar sig och det osar och doftar i hela huset. Jag tänker bara vara inomhus nu. Elda och äta godis. Min ljuslykta av sockerbitar blir alltid bränd på väggarna och allt luktar socker. Mmmmmm…

Men jag vet ju – en vecka in i januari är man heltrött på allt det där. Gran och glitter ska ut och man får sådan väldig lust att VÄDRA!

Sedan kommer snart februari och mars och helt plötsligt tycker jag alltid att det vore snyggt att sätta upp nya ORANGA gardiner för det känns så FRÄÄÄSCHT.

Men hu, tänker mitt december-jag, hu! Nej, socker och silkespapper ska det vara. Just nu tror jag att den här känslan aldrig kommer att gå över.



Klokare med åren?

klokbabbel Posted on Tue, November 22, 2011 09:06:35

Jag är i sanning medelålders nu. Inte i yngre medelålder och inte ännu i övre medleåldern. Den där medelåldern har man ju aldrig riktigt vetat när den infinner sig. Man har bara fruktat. Jag menar då inte fruktat åldern i sig utan fruktat att bli en sådan där vanlig. Det är värre än att vara medelklass.

Det är så konstigt, vad är det att vara rädd för?

Jo, det är mig själv. Har jag inte alltid varit så förvissad om att en sådan där vanlig kommer jag aldrig att bli. Just jag är ju så ovanligt originell. Pyttsan, så lagom originell känner jag mig när jag träffar andra formgivare i medelåldern. Alla gillar vi nämligen samma skor (camper), musik (fläskkvartetten), konst (hockney) ooch så vidare, jag kan fortsätta länge. Vi har likadana glasögon, hårfärg och kappor. Vi ser så urbota fåniga ut när man ser oss i grupp.

Vår enda glädje är att vi ganska sällan syns i grupp eftersom vi är så himla individualistiska allihop.

Men medelåldern var det ju nu. Gissa hur jag kom på att jag befinner mig där. Jag gör ju allt för att inte se några tecken.

Jo, det började med att jag plötsligen kände mig så himla smart. Sittande i soffan med en filt och kvällskaffe, puttrande och skit-trött redan kvart över åtta på kvällen sitter jag och triumferar. Jag hojtar (onödigt högt) rätt svar i alla frågeprogrammen. Det har aldrig hänt förr men oj, jag har blivit intelligent! -Ha ha, kunde han inte den enkla! vrålar jag, rätt svar är Cindy Lauper! Nittonhundraåtttiåtta! Time after time! Den gjordes sedan av Miles Davis ju! Döenkelt! Konstnären heter Christo! Rätt svar är OS i Barcelona 92! Bandet med Jean-Pierre Barda och hon Henemark hette Army of Lovers! Cornelis Vreesvik för bövelen! Programmet hette Razzel! Och så vidare…

Ni förstår vad det handlar om. Jag har inte alls blivit smart, jag har blivit jämnårig med Lasse Kronér och Fredrik Lindström. Jag har precis samma referensramar som dom som skriver frågorna. Hela eländiga svt verkar vara födda 1964.

Jag har blivit Lennart Swan.



Lisa Toffts Bästa no 1

klokbabbel Posted on Tue, November 15, 2011 11:29:52

Idag smäller det. Om jag har tur. Idag ska boken Lisa Toffts Bästa no 1 lämna tryckeriet. Hoppas hoppas den fort kommer fram till mig. Jag är så nyfiken på hur den ser ut. I verkligheten. Klicka här.



Vuxna på låtsas.

klokbabbel Posted on Mon, November 07, 2011 11:01:14

Katarina berättade för mig en gång att hon är hemlig tvillingsyster till prinsessan Caroline av Monaco.

De är lika gamla och hela sin barndom läste hon om sin syster i mormors skvallertidningar. Caroline, den svala och duktiga. Med sin vackra mamma och sin kungliga far. Senare blev hon orolig för vad den stolliga lillasyster Stephanie skulle hitta på. Visade mig upprört bilder på lillasyster i illasittande fodralklänningar och skakade resignerat på huvudet som om hon tänkte… -vad ska vi ta oss till med henne, hon måste skärpa sig snart.

Själv vet jag ju innerst inne att jag egentligen är bästis med Rod Stewart. När vi blir gamla (eller han jättegamla och jag fortfarande välbehållen) ska vi sitta där på en veranda och dricka te. Då ska jag säga till honom att det där med att börja sjunga Frank Sinatra-låtar, det var väl ingen vidare bra idé)

Karin var hemlig rådgivare till Ulf Lundell. I hemlighet var det henne Ulf alltid frågade om råd. En sådan där perfekt tjejkompis. Trogna vänner i vått och tort. Henne som han visste att han alltid fick ärliga svar av. Han var alltid kär i henne, men hon ville bara va vänner. I verkligheten vet han inte ens att hon finns.

Det finns de här låtsas-kompisarna vi håller oss med. Inte slutade vi med det när vi blev vuxna.

Nu skulle jag bra gärna vilja veta. Vem är din?



HEJSAN

I Butiken Posted on Fri, November 04, 2011 10:20:50

Nej men nu är det väl dags att få lite fart igen. Dags att pigga upp sig tycker jag.

Vad sägs om en kampanjkod?

Skriv HEJSAN i rutan när du gör en beställning hos mig så får du

HUNDRA KRONOR I RABATT!

Själv tycker jag att det är så fjuttigt när web-shoppar erbjuder en tia här och några procent här. Jag tycker att man ska få en hundring!

(Vill du vara bussig mot både mig och dina vänner kan du väl dela det här meddelandet på facebook)

Här får du hundra kronor att handla för. Det är du värd.



Rom faktiskt.

klokbabbel Posted on Sat, October 22, 2011 22:36:20

Nu får det bli en liten paus i arbetet. Jag far till Italien en vecka. Några dagar i Rom och några dagar hos vänner. Förhoppningsvis blir det lite nya ideer eller bilder. Kanske sätter jag in lite foton på Facebook. Vi ses!



Next »